Splittrat glas, porslin och ölfläckar. En korridor utav kläder sträcker sig genom den lilla lådan och i det lilla rummet ligger en utslagen pojke, som snurrar, vrider och vänder sig åt alla tänkbara håll. Ljuset tränger sig in genom persiennerna och pojken har skyddat sig själv med en kudde. Det tryck, som går genom hela vägen från mage till hals var ett rent obehag. Han visste, att förr eller senare skulle han vomera. Det var ytterst obehagligt och vetskapen gjorde inte det som väntade bättre.
Han tog sina första vingliga steg genom korridoren och kom in ett dunklet belyst rum som kändes som ett lovande himmelrike. Han satte sig ner framför ringen och tittade ner i vattenklosetten. Det tog inte länge innan kräkreflexen satte igång, men ut kom enbart galla. Reflexen fortsatte men det var tomt, en hemsk upplevelse kan man tänka. Det var som att kliva in skärselden tyckte han, med ett häftigt dunkande i huvudet. Allt ska ut från kroppen. Det kändes ändå uppfriskande. Han somnade nog till på golvet ett tag, där inne var det svalt och skönt.
Han reste sig upp och med ett par nya vingliga steg gick han till lådan där han sedan föll ner i sängen och lindade in sig själv i täcket igen. Han hade varit med om detta förut och la inte ens ner energi på att förbanna sin situation och försöka intala sig själv saker som att aldrig mer, aldrig och åter aldrig mer. Det var lönlöst, inte ens värt att yttra. Befängt.
Nedanför sängen låg en petflaska fylld med ljummet vatten. Det var så att han visste att det bara var att ta en liten slurk, en sipp utav detta för att inte vara tvungen att ta och hänga sig över vattenklosetten igen. Det var svårt att icke frossa, för törsten var outhärdlig. Men lärdom och att sträcka ner handen blint letande efter flaskan var redan ett projekt i sig, så det var inget större problem.
Han funderade halvt om halvt, ibland om gårdagen, fast den dunkade huvudvärken gjorde det omöjligt att fokusera eller ens älta gårdagen. Det var det närmaste nirvana denne pojk någonsin varit.
Timmarna gick, utanför hade solen glidit bortom horisonten och välmåendet började sakta men säkert komma fram. Ändå var magen söndervriden, läpparna torra, ögonen hängde och det skadade godset börjar vagga fram mot kylskåpet. Tomt. Han kom underfund med att han måste ut. Det var inte en glädjande tanke och sängen verkade mer lockande, men han visste att förr eller senare måste han ut. Han böjde sig ner för att finna något att dra på sig från högarna utav kläder.
Stinkande och halvlortig kliver han ut ur huset. Går med krokig gångstil mot affären. Stängt. Det blåser kallt och han har glömt vantarna hemma, så cigarretten i mungipan ligger åtsidan och huvudet på sned medan han går vidare mot sin nya destination. När glöden är närmare filtret och fastklistrad i mungipan måste handen ingripa. I hans huvud går dessa tankar, inte värst vidare intressant, men djupet är bortspolat hos denne unge.
Inne i värmen. Panpizza, fyra liter läsk och tre liter juice, på det hela också en påse chips och dipp. Det var tid för att frossa. I kassan skämtas det torrt innan han går ut och går med en rask takt hem.
Hemma springer han in på toan, tömmer blåsan, tvättar händerna och ser sig själv i spegeln. Obehaglig syn. Tar sig ut och kastar in pizzan i mikron och öppnar den första flaskan med dryck som rinner rakt ner och sätts in i systemet. Han somnar till ett par minuter och vaknar upp utav plinget av mikron. En lätt suck kommer från han när munnen närmar sig det ätbara tinget.
Han åt och åter drack. Det gick långt över mätt innan han slutade frossa i sig och då tände han en cigg, rökte den och tittade på skärmen vilken han slagit på för att fördriva sin tid. Det tog inte länge innan hade rökt upp den första cigarretten, innan han var på sitt femte, sjätte och efter den sjunde var det slut. Han började slita av sig sina kläder, gick på toa och borstade tänderna, trots vetskapen om att det nog inte var länge innan han kommer ta och dricka ur den skummande drycken igen och somna om, vakna, snyta sig, dricka upp det sista och sedan somna belåtet. En ny dag därefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar